Jag vet inte om man kan kalla det viktminskning, har inte gått ner i vikt. Men jag ska inte vara dryg, ska svara på frågan heheh..
Det måste väl vara maten antar jag. Inget särskilt men att inte kunna äta när som helst, vad som helst måste nog vara det svåraste.
Det är även lite tråkigt när man måste undvika sociala tillställningar där mat serveras, eller man måste inte skippa det men jag undviker det för att slippa äta.
Jag hade planerat in min dag i punkt och pricka men glömde bort en liten detalj, jag bor inte ensam.
Jag vet när jag ska äta och vad jag ska äta och förhoppningsvis klarar jag av att äta men jag kan inte följa min planering om någon är i köket för då skäms jag över att göra mat (havregrynsgröt). Jag kan heller inte följa planeringen om jag inte hittar min tesked. Jag hatar när min skål, sked eller kopp är borta, mest sur blir jag när någon använt min kopp. Dessa "småproblem" är stora problem för mig och förstör hela min dag!
Nu ska jag ut med hunden och tänka om lite, hitta på vad jag ska säga för att mamma ska tillåta mig äta gröt till middag.
Jag är inte alls säker på vad som menas med "kommenterat vikten negativt".
Mina vänner har aldrig riktigt kommenterat min vikt, men jag har ändå fått klart för mig att i en "normal" människas perspektiv så är jag inte tjock, tyvärr stämmer det inte i mina ögon.
Jag har blivit kallad fet men det ska tydligen ha varit sarkastiskt men jag är tveksam..
Jag har fått kommentarer av vissa som säger att jag måste upp i vikt, att jag är för smal men ännu en gång, i mina ögon är jag inte smal och jag bryr mig inte om vad deras ögon ser, bara jag själv är nöjd.
Det är faktiskt inte såhär jag ser mig själv. Jag vet egentligen att jag inte är tjock men jag har en drömvikt som är mycket under 40 kg och i jämförelse så blir jag rätt så fet och stor. Allt beror på hur man ser på saker och ting..
Jag är en person som inte gillar att umgås med andra människor, jag är lite rädd för människor särskilt blir jag lite rädd för människor jag kände förut, fd vänner. När jag ser någon jag känner/kände vid t.ex. busshållplatsen vill jag inte prata med dom, vill inte kolla på dom, vill inte gå fram och hälsa.
I väntan på bussen efter träningen såg jag ut som ett jävla missfoster, osminkad, finnig hud, blodiga läppar, påsar under ögonen..you name it! Jag hade inte ens hunnit duscha så jag stank svett och hade smutsigt hår. Med min vanliga tur så ser jag självklart en fd kompis som tyvärr är en av dom mest dömande människor jag känner till. Innan jag hunnit reagera så går jag fram till henne (man blir tvungen att göra det när man kollar på varandra men vänder blicken direkt när den andra kollar tillbaks.) Vi satt där, snackade om skolan i brist på ett bättre samtalsämne och det enda jag tänkte på var hur mycket skit hon kommer snacka om mig, mitt utseénde osv.
Jag kände mig så jävla obekväm i situationen så att jag inte ens kunde röka, fick inte till ett enda bloss, bara stod där och skakade, för så gör jag när jag måste prata med någon. Som tur var kom bussen och eftersom vi egentligen inte ens gillar varandra så var det självklart att jag skulle ta en egen plats på bussen. Hon flyttade inte ens på sin väska utan placerade den på sätet brevid så att jag inte skulle sitta där. Vem gör inte det?
Det jag vill säga är att jag inte mår så jäkla bra som jag gjorde precis efter träningen, min självkänsla är botten som vanligt. Men att vara ful och äcklig, och sitta och prata med en som man vet kommer snacka skit om en till fd gemensamma vänner är ingen bra kombination. Det är inte kul!
Anledningen att jag hela tiden skriver fd vänner är då jag är dålig, direkt när skolan är över/ efter skoltid/ på fritiden så ignorerar jag alla (inte med flit.), jag kan inte behålla kontakten med någon och en situation som detta gör mig bara rädd.
Snart ska jag åka iväg och träna. Jag ska träna själv idag och med mamma imorn, hoppas även jag ska till gymmet på Lördag eller Söndag.
Att träna styrketräning och att jogga är verkligen nödvändigt och jag måste börja träna igen, tränar för att må bra, känna mig bra och för att få en vältränad/smal kropp. Det räcker inte med promenader utan för att se skillnad måste man dra till gymmet även fast det blir krångligt med resvägar och skolan osv..
Jag har ofta bortförklaringar till att slippa träna (som jag intalar mig själv!) t.ex., orkar inte åka 1 timme för att träna, är svag då jag inte har ätit (tänker så för mig själv!)..nu är det dags att hitta på en massa bortförklaringar bara för att kunna träna!
Det blev inget inlägg igår då jag var i Kista med familjen. Jag tyckte det var både roligt och.. inte tråkigt men dåligt kanske.
Det roliga:
- Jag fick klippa håret och blev nöjd för typ första gången i mitt liv. - Jag fick två par klackskor. - Såg Hunger Games på bio. - Köpte rött armband. Den använder jag för att komma ihåg vad jag vill och den enligt mig för positiva tankar som att, jag vet att jag kan. Den är självklart till för att andra ska kunna se att jag är ED Friendly, som det så fint kallas!
Dåligt?
- Jag åt nästan 1/2 portion mat. Tofu med wokade grönsaker och ris. Har ingen aning om kaloriinnehållet (Någon som kan uppskatta antalet kalorier i tofu med ris och wokade grönsaker?)
- Jag känner mig så jävla bortskämd. Det var mamma som betalade för allting och jag förtjänade inget utav det!
Jag har skaffat ett konto på bloglovin och följer över 50 bloggar, helt sjukt att jag faktiskt går in på över 50 ana bloggar flera gånger om dan. Hädanefter missar jag i allafall inga inlägg.
Jag blir ledsen av att läsa om att så många blivit avslöjade på sin blogg, hur många idioter det finns som skvallrar till syskon, föräldrar osv. Man ska själv få bestämma hur man vill leva sitt liv och vill man blogga om det så ska man få göra det utan att vara rädd för att bli avslöjad. Har själv drygt 10 läsare per dag så detta är inget jag oroar mig för än men det är synd att människor är såna idioter ibland!
Till sommaren ska jag ha smala ben så att jag kan gå runt i söta långstrumpor och fina klänningar.
Jag är lite rädd och förvirrad. Jag har ingen som helst planering inför dagen och vet inte vad jag ska äta, när jag ska äta och vad jag ska sysselsätta mig med därimellan.
Det enda jag vet är att kaffet jag drack imorse innehöll fett! Eller rättare sagt koppen var diskad men ändå fettig (?) och när jag hällde i kaffe så såg jag hur det badade fett där. Inte meningen att skriva inlägg om mitt morgonkaffe men jag undrar lite när det blev så illa att jag oroar mig för sånt..
Jag är inte så mycket för att träna, smusslar hellre med maten.
Jag älskar att promenera och den enda träning jag får är genom promenader. Jag kanske först går en lite längre promenad, sen går jag ofta till affären (bara för att köpa cola zero <3 ), sen går jag ibland lite senare ut med hunden och på kvällen en lite längre promenad (kan bli en till promenad därimellan). Det är det enda jag gör om dagarna.
Jag kan faktiskt gå till gymmet ibland också. Jag gick dit mer än 3 ggr per vecka förut, jag måste verkligen ta tag i det och bli besatt av styrketräning som jag brukade vara.
Jag har nog aldrig fått såhär mycket ångest som jag har just nu. Det här är inte bra. Åt stekt spaghetti med brunsås. Brunsåsen innehöll margarin, vetemjöl, vatten samt annat äckligt, det hade räckt med bara vattnet för min del. Därefter sprang jag till toaletten, stoppade fingrarna i halsen... vidrigt, jag vet! Vill bara gråta men det kommer inga tårar.
Jag har ångest på hög nivå just nu och jag känner hur fettet lägger sig över hela min kropp. Det här måste vara det värsta jag gjort i hela mitt liv kan jag lova er. Försökte lindra min ångest genom att gå en promenad, röka och när jag kom hem började jag städa, diska och drack en kopp kaffe. Konstigt nog var det kaffet som hade bäst effekt..?!
-
Det känns som att jag verkligen blir behandlad som ätstörd. Det har inte hänt tidigare men någonstans sen förra veckan har jag failat (Jag var inte tillräckligt diskret med mitt störda beteende antar jag.) och sen dess har jag blivit behandlad som om det vore uppenbart att jag har en ätstörning. Mamma sa igår att hon vill att jag börjar väga mig regelundet så att jag inte går ner mer i vikt. Jag sa att jag inte tänker göra det, blev arg och gick därifrån. Jag borde inte ha reagerat som jag gjorde, eller hur? ..kunde ha reagerat på ett bättre sätt än att bli uppkäftig, dryg, arg och nervös...
Jag bor med mamma. Hon vet inte att jag försöker gå ner i vikt, men hon säger att jag har gått ner i vikt och att jag börjar bli mager men jag tror inte att hon vet om att det är meningen.
Det beror på. Hetsäta för mig kan betyda nåt helt annat än vad det gör för någon annan. När jag överäter, äter nåt som egentligen är onödigt, då kan jag säga att jag hetsäter. Så ja, jag hetsäter.
För vissa betyder hetsäta att äta ett helt glasspaket, en påse chips, 5 mackor, kakor osv under kort tid. Det brukar jag inte göra.
Jag gör det för att jag har tråkigt och inte har någon självdisciplin. Men det måste också bero på att det blivit en vana som är svår att bryta.
Jag har en känsla av att "bloggvärlden" kommer vara rätt så tom och tråkig idag och under hela helgen. Dom flesta ska väl träffa och umgås med släkten antar jag. Själv har man inga såna planer (vad jag vet om?). Ska ha en dag som alla andra dagar.
Jag ska gå ut på promenad, gå bort till affären (som säkert inte ens är öppen idag, det gör inget, en promenad är alltid bra!), kolla på Supersize VS Superskinny och vara lite latare idag än vanligt. Jag tillåter det.
Har hittills ätit ett äpple..vågar inte röra mig för då kanske man råkar gå in i köket och går jag in i köket...inget lyckligt slut...fanjävlafuckighelvete!
Tack för förslagen till hur man bryter en vana, bra tips! Jag ska bestämma mig för att sluta äta bröd en gång för alla. Jag ska leta fram lätta recept och förslag på annat man kan äta. När jag ska äta tänker jag bröd, frukt, gröt eller grönsaker. Jag känner inte till något utöver det. Inga goda, lätta, kalorisnåla mellanmål. -
Jag insåg precis att hela min familj vet vad jag håller på med.
Min mamma tjatar om att jag inte äter och frågar alltid varför jag går upp på mitt rum och äter vid middagsdags. Hon säger att jag äter nyttigt, för lite och väldigt enformigt.
Av min lillasyster får jag ofta höra att jag aldrig äter godis, chips eller nåt onyttigt överhuvudtaget och hon har sagt saker som att jag t.ex. bara äter broccoli, havregrynsgröt osv..
Min storasyster frågar alltid om jag ska äta och vad jag ska äta. Hon brukar också säga att det inte är tillräckligt med näring i det jag äter, enformigt.
Sen så finns det "han" som säger att jag äter lite fett, nästan ingen fett.
Jisses, tänk om dom faktiskt sa till varandra vad dom tycker. Dom skulle slå ihop 1 med 1 direkt och inse det dom redan vet.
