addictedtocaffeine

Jag är bjuden på en födelsedagsfest, men inte vilken fest som helst. I försig så är jag aldrig bjuden på sånt men nu bjöd min fd vän mig, har aldrig haft en vän som jag tycker om lika mycket som henne, och jag gjorde medvetet så att jag tappade kontakten med henne och min andra bästa vän som också ska komma - det var alltid vi tre.

Jag började gråta av lycka och rädsla när jag blev bjuden. Jag är rädd för allt där det innebär att vara social och att äta. Hur gör jag med maten? drickan? Det kommer inte finnas nån lightläsk, veganmat eller nånting "tillåtet" öht.
Det sista jag vill är att dem enda jag kan känna mig som en normal tonåring med ska ge mig misstänksamma blickar.

Att ännu en gång under mitt miserabla liv få en andra chans att behålla mina vänner är ett mirakel. Har gråtit flera gånger över mina dumma beslut. Men för att visa att jag inte har glömt bort dem så måste jag gå på den där festen. Jag måste. Hade jag sagt nej är det som om jag inte ville ha med dem att göra.

Jag är rädd. Fan. Hjälp mig. På en fest måste man hålla humöret uppe, vara med, vara social (Prata med folk?!) och inte bete sig annorlunda, dvs, sitta med en tom tallrik framför sig. Jag är rädd för både mat och den sociala biten. Fast mat ingår i den biten för då sitter alla tillsammans, alla kommer se mig.

Jag hinner inte blogga de närmsta veckorna. Kommer skriva ett inlägg lite då och då men skolan tar verkligen upp all tid. När sommarlovet börjar den 15 kan jag inte blogga förrän ca 1 vecka efter det för jag ska åka iväg.

Jag läser fortfarande era bloggar när jag får tid och skriver inlägg. Följ mig på bloglovin om ni inte vill gå in här i onödan! ♥

Juste, tack för svaren i förra inlägget, ni är guldvärda.

Idag har jag joggat flera kilometer och imorn ska jag gymma. Både dagens joggingrunda och morgondagens pass på gymmet är pga mamma. Hon gillar att träna med mig. Jag vill egentligen inte ha muskler, vill ha helt raka smala armar och ben, gärna lite synliga ben också. Jag antar att jag borde låta bli att äta efter träning, då får man ändå inga muskler utan man bara bryter ner dem. Har jag rätt?

Det är en ny vecka och nya tag som gäller. Jag känner ändå att det räcker med att fortsätta som jag redan gör. Undvika allt onyttigt, promenera lite, äta lite mindre och dricka mycket vatten. Det är den taktiken som ger mig en platt mage dagen efter. 

Vi har en jobbig gäst på besök. En gammal kärring som gillar att lägga sig i och som gillar att fråga mig en massa.
Jag var modig nog att laga mat även fast köket inte var tomt, det var dumt av mig.

"Du behöver nog ha i lite smör i det där."

Eeeh..vad sägs som att sköta sitt eget och låta mig laga min mat på mitt sätt!
Det var egentligen ingen hemsk kommentar men jag gillar bara inte när folk står brevid och kollar på när jag lagar mat. Dessutom förstår jag inte poängen med att steka i smör, varför gör man det? Det är onödiga kalorier och det ger ingen skillnad på smaken.

Så sjukt vacker, det är nåt särskilt med den här bilden.



Vill äta något, borde inte..ska inte!

Fick nyss ett födelsedagskort med texten:

"Den som trivs med sig själv är aldrig ensam"

Jag vet inte riktigt om jag trivs med mig själv eller inte, ensam är jag dock för det mesta men då vet jag äligt talat inte om jag har valt det själv. Förmodligen vill jag vara för mig själv men ibland önskar jag att jag inte var så ensam.

Tror ni att det stämmer, är man aldrig ensam om man trivs med sig själv?

Att få höra att man inte äter så nyttig mat som dem flesta tror att jag gör, är inte kul. Självklart vet jag att min mat inte är den nyttigaste men det kändes när jag fick höra: "Alla tror att du äter nyttig mat men egentligen så gör du inte alls det." Ingen behöver kommentera mina matvanor, jag vet att jag jättelätt tar illa upp av minsta lilla oskyldiga kommentar.

När jag kom hem hade mamma köpt pepsi max, valnötter, äpplen, veganglass, jordgubbar och flingor. Hon lär sig fort vad jag inte kan motstå. Fast jag blir förvånad över att hon valde veganglass när det finns så mycket att välja mellan. Hon försöker göra mig fet helt enkelt. Föräldrar älskar att göra sina barn feta, så är det bara.

Finns det nåt mer att säga? Hm..Min blogg är tråkig jag vet. Spelar ingen stor roll. Läsa gör man om man själv vill.

Har tagit en promenad, ska läsa lite bloggar, dricka pepsi max, duscha och längta tills ikväll, Du är vad du äter och Big Brother in my <3.

Blir så jävla irriterad på dem som äter upp min mat. Jag hade safe food hemma som jag hade planerat i punkt och pricka hur länge jag skulle kunna leva på det osv. Självklart ser jag min syrra äta EN måltid med all min mat som skulle räcka flera dagar, i en enda måltid. Jag har en anledning att vara sur.
Förutom att hon måste sluta äta min mat så måste hon dessutom sluta härma mig, det är hemskt. Hon tror att det jag äter och mitt sätt att leva är bra, därför vill hon göra likadant. Helvete.

Jag fyller år om några dagar, 17 år gammal. Har tagit bort mitt födelsedatum på facebook så att ingen kan se. Jag förtjänar inte sån uppmärksamhet. Att fylla 17 är överskattat. När jag fyller år vill jag inte fira det alls. Jag vill inte gå ut och äta, inte äta tårta och inte ha fest och få en massa presenter. Det finns en önskan dock.

Jag tänkte på det natten till söndagen. Jag skulle vilja dö. Jag bröt ihop kl. 03.00 på natten när jag tänkte på det. Om jag fick välja att få en önskan så skulle jag önska just det. Ännu ett skäl till att inte göra tårta med en massa ljus på så att man kan önska sig nåt. Jag skulle inte önska mig nåt bra, ingen glad önskan i allafall.

Jag kan inte låta bli att känna mig självmordsbenägen, men jag är sjukt feg - Ingen behöver oroa sig! ♥

Maten gick jättebra under helgen eftersom mamma inte var hemma. Jag bestämde själv vad jag ville äta och ingen kunde säga något om det. Självklart trodde jag att det skulle fortsätta att gå bra men dagen har varit hur ångestfylld som helst.

Flickan som hatar mig och som gärna skulle sätta dit mig skrek på mig så att hela skolan kunde höra. Hon sa att jag måste äta och hon blev arg på mig, hon typ gav mig order!
Jag vet inte hur jag reagerade men jag gissar på att jag ignorerade henne med blicken - Jag blev så jävla obekväm så att jag skakade. Som tur var kände jag att en klasskompis faktiskt hjälpte mig, hon bytte ämne och alla andra försökte genant spela med. Jag vet inte om det var med mening men jag kan inte förklara hur mycket det hjälpte just vid det tillfället.

Jag vet inte om den där flickan vill hjälpa mig eller sätta dit mig, jag undrar verkligen. Hon blir så jävla lack när jag inte vill äta så hon säger till varenda människa "Hon har inte ätit.", "Säg att hon måste äta." osv.. Jag kan tänka mig henne gå och säga till läraren också, då skulle läraren ringa hem och mamma skulle få en mild chock. (Jag tror inte mamma skulle bli allt för förvånad!) Ifall hon gör det så förstör hon mitt liv, skämtar inte. Så jävla irriterad!

Som tur var finns det underbara människor också, dem man kan vända sig till när man vill slappna av lite. En sådan satt faktiskt brevid mig och jag passade på att fråga om hon ville gå ut och promenera runt lite - det ville hon. Vi snackade och jag kände mig lite lugnare och gladare.

Idag är en sån där dag då man bara vill lägga sig ner och gråta. Kombinationen av trötthet, ångest, stress och misslyckande är inget att föredra.

- Jag vill ha synliga revben.
- Jag vill se mina höftben.
- Jag vill ha synliga skulderblad.
- Jag vill ha synliga nyckelben.
- Jag vill ha en fin mager kropp.
- Jag vill mycket mer utöver detta..

Varför ska det vara så svårt?

Jag har hittills inte ätit något idag men eftersom min självdisciplin helt har försvunnit så orkar jag inte ens tänka på hur mycket jag kommer att äta ikväll. Det är ingen idé att skriva att jag ska vara duktig idag och fasta hela dan för jag vet att jag helt enkelt suger, jag klarar ingenting.

Jag har alltid svårt för kvällar. Jag borde låsas in i ett rum som inte har annat än ett hopprep, då kan man inte äta något.

Nu ska jag ut och promenera!

PS mitt internet segar som fan. Kan inte läsa bloggar, gå in på andra sidor eller ens ladda upp en bild. Blir nog inte så mycket bloggande idag om det fortsätter.

Har läst igenom exakt alla olästa inlägg på bloglovin, väääldigt många inlägg kan jag lova er. Jag älskar att läsa era inlägg, så fina och duktiga hela bunten!

Jag gillar att sitta och läsa Ana-bloggar i flera timmar. Få tips, bra läsning och framförallt, jag kan känna igen mig och jag vet att ni förstår. Någon att vända sig till när ingen i min omgivning förstår.

Fick en klump i magen nyss. Mamma ringde och sa att vi ska äta tacos ikväll, det innebär att hela familjen ska sitta vid bordet och äta och alla kommer bli irriterade på mig - samma visa varje gång min familj äter tacos.


Nu till det jag egentligen tänkte dela med mig av.
Mitt sätt att vara/leva är inte det hälsosammaste precis, därför blev jag inte jätteglad när jag insåg att jag har en syster som vill härma mig. Om jag är "nyttig", är hon också nyttig. Hon har tagit efter lite av mina vanor. Många promenader, skippa onyttigheter, tänka mycket på vad som är nyttigt/onyttigt m.m.

Nu kanske det inte lät så illa men sen om jag jämför hennes sätt att vara med mig och min andra syster så är det en ganska stor skillnad. Min andra syster bryr sig inte, hon äter om hon vill (ALLTID!), vad hon vill och skulle inte bry sig om hon gick upp 5 kg. När min ena syster (den första jag snackade om.) är med henne så är hon exakt lika matglad och bryr sig inte heller. Det är därför jag oroar mig över att hon är sån med mig. Jag har dåligt inflytande på henne!

Jag antar att jag säger för mycket, lär henne onödiga saker om mat, sånt som "friska" inte tänker på eller känner till. Sen är jag inte heller särskilt diskret med mitt "normala" beteende.

Vill göra fettsugning på alla fucking kroppsdelar, hela min äckliga kropp. Allt fett ska bort om jag så dör på kuppen.

Gårdagen slutade med att jag bröt ihop på golvet, jag var ensam hemma så ingen såg så det är lugnt. Jag trodde inte jag är personen som brukar känna sig ensam men när jag kramade om min hund så kunde jag inte hålla tårarna borta. Vem vet, kanske grät jag för att jag insåg att min hund var hemma och att jag därför faktiskt inte var helt ensam. <3

Jag ska satsa på att bli smal till min födelsedag som är under denna månad, Jag kan och jag ska bli fin till dess. Om jag lyckas så kan jag bli ännu finare till sommarn. Jag skulle aldrig visa mig i bikini men jag vill kunna skippa ha på mig strumpbyxor och kofta i allafall.