addictedtocaffeine

Jag är bjuden på en födelsedagsfest, men inte vilken fest som helst. I försig så är jag aldrig bjuden på sånt men nu bjöd min fd vän mig, har aldrig haft en vän som jag tycker om lika mycket som henne, och jag gjorde medvetet så att jag tappade kontakten med henne och min andra bästa vän som också ska komma - det var alltid vi tre.

Jag började gråta av lycka och rädsla när jag blev bjuden. Jag är rädd för allt där det innebär att vara social och att äta. Hur gör jag med maten? drickan? Det kommer inte finnas nån lightläsk, veganmat eller nånting "tillåtet" öht.
Det sista jag vill är att dem enda jag kan känna mig som en normal tonåring med ska ge mig misstänksamma blickar.

Att ännu en gång under mitt miserabla liv få en andra chans att behålla mina vänner är ett mirakel. Har gråtit flera gånger över mina dumma beslut. Men för att visa att jag inte har glömt bort dem så måste jag gå på den där festen. Jag måste. Hade jag sagt nej är det som om jag inte ville ha med dem att göra.

Jag är rädd. Fan. Hjälp mig. På en fest måste man hålla humöret uppe, vara med, vara social (Prata med folk?!) och inte bete sig annorlunda, dvs, sitta med en tom tallrik framför sig. Jag är rädd för både mat och den sociala biten. Fast mat ingår i den biten för då sitter alla tillsammans, alla kommer se mig.