Nu blir jag orolig igen. Jag skulle aldrig uppmuntra någon till detta äs-träsk. Jag vet att "ingenting" har hänt men min magkänsla säger att det kan sluta dåligt.
Minns ni inlägget där jag frågade hur mycket man får uppmuntra sin vän som vill gå ner i vikt? Jag länkar den
här
Denna tjej som inte kunde nånting snackar redan om kalorier, hon berättade även om hur hon fastat i tre dagar. Hon passade på för att hennes föräldrar var bortresta. Hennes mål är att bli smal och vältränad, särskilt fettet på magen ska bort! (hon har ju fett på magen så det är inte nånting som hon bara inbillar sig.)
Jag menar, är det vanligt? "Normala" människor som fastar i tre dagar? (för att gå ner i vikt, inte för att det kan vara hälsosamt.) Jag vill inte påverka henne på något sätt, sa att hon var knäpp. Dock är jag mycket imponerad, fyfan va duktigt gjort av henne som älskar mat. Jag bara undrar om hon kanske kommer gå för långt.. även fast det skulle vara kul att ha någon att kunna berätta saker för så skulle jag ALDRIG vilja ha henne som min "bantarvän".
Hehe kan berätta att jag blev otroligt triggad av att höra att hon hade fastat. Jag kände skam över att aldrig själv har kunnat fasta så länge (sämst!). Jag kommer att börja se det som en tävling. Jag kommer inte kunna rå för det.
För övrigt,
- Ätit gröt...igen!
- Köpte välling idag, varför?
- Mår dåligt av skolan, som vanligt.
- Har sömnbesvär!
- Har ett stort äpple, tänker faktiskt äta den ikväll. Blir samma kalorimängd som för två äpplen, så stor är den.
Haha bilden kanske till och med ger er pyttelite hum om hur jag ser ut..?