Sluta döma andra
Jag är så sjukt trött på människor. Vi människor kan bara inte låta bli att döma andra, menar såklart inte alla men ärligt talat, såna är vi. En kille i min klass dömer folk efter utseéndet hela tiden; "Hon är så jävla ful.", "Shit vad hon är fet." Jag förstår inte..
Ifall man är för fet, för smal, har utåtstickande öron eller ögon som sitter långt ifrån varandra m.m. så dömer folk den personen direkt.
Jag älskade att snacka skit om folk med vänner, det var typ det enda jag gjorde och jag är verkligen inte stolt över detta. Sen flyttade jag och slutade döma andra (snacka skit om andra menar jag.) eftersom jag inte kände nån och kunde därför inte döma nån, och nu förstår jag inte meningen med det. Det är väldigt elakt att skratta åt någon när personen vet att dom skrattar åt denne. Det är dumt att "krama" sin vän och odiskret viska något till vännen så att den som står brevid kan se (ni förstår vad jag menar?). Och det är rätt så meningslöst att sitta med sitt "gäng" och döma folk efter utseénde.
Alla har vi en insida också, det är den som räknas. Man kan inte rå för att man kanske stör sig på hur en person går eller nåt sånt men det betyder inte att man behöver säga det till alla.
Jag tar upp detta för att jag behövde skriva av mig, har inte slutat att tänka på det här ända sen vi såg på ett YT-klipp och mina "klasskamrater" dömer varenda människa.
Insåg precis att jag skrev att jag inte dömer folk men när det kommer till mig själv så är det exakt det jag gör. Jag dömer mig själv för i princip allt bra eller dåligt jag gör och då känns det ändå rätt att göra det eftersom det är sanningen. Hehe.
Ifall man är för fet, för smal, har utåtstickande öron eller ögon som sitter långt ifrån varandra m.m. så dömer folk den personen direkt.
Jag älskade att snacka skit om folk med vänner, det var typ det enda jag gjorde och jag är verkligen inte stolt över detta. Sen flyttade jag och slutade döma andra (snacka skit om andra menar jag.) eftersom jag inte kände nån och kunde därför inte döma nån, och nu förstår jag inte meningen med det. Det är väldigt elakt att skratta åt någon när personen vet att dom skrattar åt denne. Det är dumt att "krama" sin vän och odiskret viska något till vännen så att den som står brevid kan se (ni förstår vad jag menar?). Och det är rätt så meningslöst att sitta med sitt "gäng" och döma folk efter utseénde.
Alla har vi en insida också, det är den som räknas. Man kan inte rå för att man kanske stör sig på hur en person går eller nåt sånt men det betyder inte att man behöver säga det till alla.
Jag tar upp detta för att jag behövde skriva av mig, har inte slutat att tänka på det här ända sen vi såg på ett YT-klipp och mina "klasskamrater" dömer varenda människa.
Insåg precis att jag skrev att jag inte dömer folk men när det kommer till mig själv så är det exakt det jag gör. Jag dömer mig själv för i princip allt bra eller dåligt jag gör och då känns det ändå rätt att göra det eftersom det är sanningen. Hehe.