DETTA ÄR BARA ÅNGESTFYLLDA EM SOM SKRIVER NER SINA TANKAR
Jag har nog aldrig fått såhär mycket ångest som jag har just nu. Det här är inte bra. Åt stekt spaghetti med brunsås. Brunsåsen innehöll margarin, vetemjöl, vatten samt annat äckligt, det hade räckt med bara vattnet för min del. Därefter sprang jag till toaletten, stoppade fingrarna i halsen... vidrigt, jag vet!
Vill bara gråta men det kommer inga tårar.
Jag har ångest på hög nivå just nu och jag känner hur fettet lägger sig över hela min kropp. Det här måste vara det värsta jag gjort i hela mitt liv kan jag lova er. Försökte lindra min ångest genom att gå en promenad, röka och när jag kom hem började jag städa, diska och drack en kopp kaffe. Konstigt nog var det kaffet som hade bäst effekt..?!
-
Det känns som att jag verkligen blir behandlad som ätstörd. Det har inte hänt tidigare men någonstans sen förra veckan har jag failat (Jag var inte tillräckligt diskret med mitt störda beteende antar jag.) och sen dess har jag blivit behandlad som om det vore uppenbart att jag har en ätstörning. Mamma sa igår att hon vill att jag börjar väga mig regelundet så att jag inte går ner mer i vikt. Jag sa att jag inte tänker göra det, blev arg och gick därifrån. Jag borde inte ha reagerat som jag gjorde, eller hur? ..kunde ha reagerat på ett bättre sätt än att bli uppkäftig, dryg, arg och nervös...
All denna ångest över en måltid.
Vill bara gråta men det kommer inga tårar.
Jag har ångest på hög nivå just nu och jag känner hur fettet lägger sig över hela min kropp. Det här måste vara det värsta jag gjort i hela mitt liv kan jag lova er. Försökte lindra min ångest genom att gå en promenad, röka och när jag kom hem började jag städa, diska och drack en kopp kaffe. Konstigt nog var det kaffet som hade bäst effekt..?!
-
Det känns som att jag verkligen blir behandlad som ätstörd. Det har inte hänt tidigare men någonstans sen förra veckan har jag failat (Jag var inte tillräckligt diskret med mitt störda beteende antar jag.) och sen dess har jag blivit behandlad som om det vore uppenbart att jag har en ätstörning. Mamma sa igår att hon vill att jag börjar väga mig regelundet så att jag inte går ner mer i vikt. Jag sa att jag inte tänker göra det, blev arg och gick därifrån. Jag borde inte ha reagerat som jag gjorde, eller hur? ..kunde ha reagerat på ett bättre sätt än att bli uppkäftig, dryg, arg och nervös...
All denna ångest över en måltid.