addictedtocaffeine

Nej, det är inte era bloggar jag vill anmäla hahah x) Det är min blogg... Innan jag hade den här bloggen så tänkte jag börja blogga på en annan "likadan" blogg, men jag glömde bort lösenordet så nu finns det ett långt inlägg men alldeles för mycket text och jag kan inte ens radera bloggen. Hur gör jag? 

Ska skolka från skolan imorn, klarar helt enkelt inte av att gå till skolan. Jävlafuckinghelvete!

 

Juste, inte bara skippar jag skolan vilket inte är bra utan jag lämnar min vän ensam. Mår skitdåligt över detta. Hon brukar bara umgås med mig och jag har t.o.m. hört att hon fått "ont i magen" och gått hem mitt på skoldagen för att jag inte kom. Jag vet mycket väl hur dåligt man mår när man är helt ensam i skolan när man samtidigt har ångest. Får dåligt samvete nu..jag förtjänar att bli skjuten!

Jag har inte bloggat på ett tag. Jag har mycket jag skulle kunna skriva om men jag har svårt för att formulera det jag vill ha sagt.

 

Grät 5 gånger inatt på grund av ångest. Dels för att jag ätit för mycket på sistone men mest för att jag var rädd för morgondagen (idag alltså). Första skoldagen. Jag klarar inte av skolan. Jag mår så jäkla dåligt av det och det har jag alltid gjort. Alla som har det jobbigt med den sociala biten vet säkert vad jag snackar om..

 

En lärare berättade idag att hon skulle sluta. Det kändes som att hon alltid kunde se hur jag verkligen mådde så det gör mig lite ledsen att hon slutar. Hon kom faktiskt fram till mig idag och frågade hur jag mådde (på det där sättet när man vet att personen mår dåligt.)

 

Jag önskar att fler kunde se hur jag mår, är nämligen dålig på att visa känslor och berätta om sånt personligt. När mamma pratar med mig så blir jag arg bara för att jag ändrar mitt dåliga mående till ilska och irritation. Jag önskar att jag själv kunde berätta för henne eller iaf någon, det är svårt. Det är därför jag vill att någon istället säger till mig att han/hon kan se att jag mår dåligt.. det kommer inte hända om jag låtsas må så jäkla bra och om jag bara blir sur. Det enda sättet är kanske att helt enkelt berätta, men det vågar jag inte. Jag mår bokstavligen så dåligt att jag gråter typ 10 gånger/dag&natt samt typ skriker efter hjälp i mina egna tankar, ingen kan höra. Jag är självmordsbenägen. Jag orkar inte, jag vill faktiskt må bra men jag är rädd för att må bra.

 

En fundering: Är det någon annan som är rädd för att må bra? Varför är man det, varför är man rädd för att må bra? Har ni en åsikt/svar eller nåt sånt, skriv, för jag har funderat på den frågan ett tag.

Har inte mycket att blogga om längre. Jag äter som en person ska äta, jag varken tränar (säger t.o.m. nej ifall mamma frågar om jag ska med och gymma.) eller försöker komma undan maten. Finns ingenting jag kan berätta/skriva som kan fånga intresset hos någon och jag själv vinner ingenting utav det här heller.

 

Jag känner mig rätt så dålig då jag borde kunna gå ner i vikt väldigt enkelt. Det är mitt fel att jag ser ut som jag gör. Jag funderar på att bli råkost-vegan eller i allafall ha en sådan diet i några dagar/veckor/månader. På så sätt behöver jag inte "förbjuda" mig själv från nånting utan anledningen att inte äta t.e.x glass skulle vara för att det inte ingår i min diet. Jag är bättre på att hålla mig borta från mat om jag har en orsak. Från blandkost - vegetarian - vegan - råkost-vegan... Vad kommer efter det?

 

 

Idag har jag köpt lite nödvändigheter samt fått bra med motion. Först gick jag till Hälsokostaffären, köpte som rubriken redan har avslöjat, hårkontroll, vitamintabletter och kromtabletter.

 

Tänkte att jag kanske borde tipsa om "hårkontroll" även fast jag inte har använt det förut. Det är till för alla som har tunt och risigt hår, eller hår utan glans. Även för naglar som delar sig och bryts av.. Värt att prova och se om det blir nån skillnad? 152 kr.

 

Vitamintabletterna var ju också på tiden att jag köpte. Veganer får inte i sig B12 från sin kost och det är därför väldigt viktigt att man tar ett kosttillskott.

 

Har också gått runt på medborgarplatsen, svårt att hitta Goodstore men till slut (efter att ha frågat 1000 personer efter vägen) så hittade jag äntligen affären och köpte hem lite grejor.

 

Helt okej dag. Typ.

 

 

Rubriken säger mycket om hur jag har mått. Ångest på livet är det jag just nu känner att jag har.

 

 

- Snart börjar skolan och jag måste börja med mina hemska rutiner. Gå upp tidigt på morgonen, åka till skolan, göra mitt bästa för att överleva skoldagen utan att börja gråta, åka hem, misslyckas med läxorna och sova. Utöver det försöker jag att inte tänka på mat, hur fet jag är samt när, hur, och vart jag ska äta.

 

- Att man behöver vara social när man tycker att det är så jäkla jobbigt är svårt. Jag får en klump i magen så fort någon pratar med mig..

 

- Farmor vill träffa mig. Jag förstår inte varför det tar emot så jävla mycket. Vill inte, känner mycket ångest inför det.

 

- Jag skulle vilja umgås med någon (den tredje gången nu i sommar isf.) men jag vågar inte. Jag vet att jag skulle ha lagom kul men jag vågar inte ringa någon..

 

- Är väldigt ljudkänslig (är det ens ett ord?) just nu.. Hoppar till direkt jag hör ett ljud, hunden skäller, någon börjar prata från ingenstans, det knakar eller låter. Jag är helt enkelt väldigt lättskrämd just nu.

 

- Jag vet inte varför jag t.o.m. känner en viss ångest när jag känner på mig att någon i min familj vill prata. Jag undviker dem på följande sätt:

 

1. Jag hör någon gå upp för trapporna - Jag springer för att hinna stänga dörren till mitt rum.

2. Någon vill umgås - Jag springer upp på mitt rum.

3. Någon sätter sig brevid mig för att se på tv - Jag försöker förflytta mig diskret till övervåningen/undervåningen för att kolla på tv där istället.

 

Det var några exempel..

 

- Jag svarar inte när telefonen ringer för det innebär att man måste prata. Ångestframkallande.

 

- Det är vinter snart.

 

Rörigt inlägg. Skrev det här för att få skriva av mig olika anledningar till varför jag varit så nedstämd/rädd dem senaste dagarna. Egentligen skulle jag bara berätta hur dum jag känner mig som vill träffa en kompis men inte vågar ringa, blev lite mer än så.