Rädd för att må bra?
Jag har inte bloggat på ett tag. Jag har mycket jag skulle kunna skriva om men jag har svårt för att formulera det jag vill ha sagt.
Grät 5 gånger inatt på grund av ångest. Dels för att jag ätit för mycket på sistone men mest för att jag var rädd för morgondagen (idag alltså). Första skoldagen. Jag klarar inte av skolan. Jag mår så jäkla dåligt av det och det har jag alltid gjort. Alla som har det jobbigt med den sociala biten vet säkert vad jag snackar om..
En lärare berättade idag att hon skulle sluta. Det kändes som att hon alltid kunde se hur jag verkligen mådde så det gör mig lite ledsen att hon slutar. Hon kom faktiskt fram till mig idag och frågade hur jag mådde (på det där sättet när man vet att personen mår dåligt.)
Jag önskar att fler kunde se hur jag mår, är nämligen dålig på att visa känslor och berätta om sånt personligt. När mamma pratar med mig så blir jag arg bara för att jag ändrar mitt dåliga mående till ilska och irritation. Jag önskar att jag själv kunde berätta för henne eller iaf någon, det är svårt. Det är därför jag vill att någon istället säger till mig att han/hon kan se att jag mår dåligt.. det kommer inte hända om jag låtsas må så jäkla bra och om jag bara blir sur. Det enda sättet är kanske att helt enkelt berätta, men det vågar jag inte. Jag mår bokstavligen så dåligt att jag gråter typ 10 gånger/dag&natt samt typ skriker efter hjälp i mina egna tankar, ingen kan höra. Jag är självmordsbenägen. Jag orkar inte, jag vill faktiskt må bra men jag är rädd för att må bra.
En fundering: Är det någon annan som är rädd för att må bra? Varför är man det, varför är man rädd för att må bra? Har ni en åsikt/svar eller nåt sånt, skriv, för jag har funderat på den frågan ett tag.