addictedtocaffeine

Jag fick nyss höra att mamma ska köra på vegetariskt under två veckor. Jag inte särskilt glad över det eftersom jag alltid gör min egen mat, nu när hon gör vegetariskt/veganskt så jag kommer att behöva äta middag varje dag, i två veckor. Hon tror att man är automatiskt nyttig om man är vegetarian men så är det verkligen inte. Fast det vet NI redan. Jag tror ändå att hon kanske kan gå ner ett kilo eller två men så blir det inte för mig. Ifall JAG skulle äta hennes vegetariska mat så kan jag säga redan nu att den kommer att innehålla vit pasta (varje dag), vegetarisk färdigmat, såsom falafel, veganska biff (ni fattar?) vilket innebär att jag direkt kommer lägga på mig allt.

 

Jag är fan sur på mamma på grund av detta, hon vet bara inte om det, hehe. Jag är även lite ledsen då hon faktiskt frågade mig idag om jag gillade skolan. Jag sa nej, hon hörde ett ja, jag upprepade att jag sa att jag inte tyckte om skolan, sen så fortsatte jag att snacka om hur mycket jag hatar skolan och hur jag vantrivs och hur mycket jag ogillar alla i klassen. Ni tror inte att hon blundar för detta "problem" och säger att hon tror att jag kommer att gilla skolan till slut..hon brydde sig inte om att jag försökte berätta för henne hur jag upplever hela skolgrejen. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, hur jag ville att hon skulle reagera,  men jag hade i allafall hoppats på att hon inte skulle ändra betydelsen på mina ord till något positivt, "höra det man vill höra", vända mina ord helt utoin..vad är det man brukar säga? Någon som förstår vad jag menar?

 

Jag berättade också hur mycket jag avskyr idrott men vad hjälper det? Imorn ska jag dit, byta om, vara med, inte gråta, göra mitt bästa och gömma mig så mycket som det bara går. Fuck, gråter redan nu!