Jag känner mig lite patetisk. Alla har planer idag, alla ska iväg och göra något trevligt, majbrasa, supa, tjejkväll, filmkväll och sånt roligt. Inte jag. Jag har ingen att umgås med, jag känner mig ensam. Det roliga är väl ändå att jag just idag inte ens är "välkommen" i mitt eget hem.
Någon som inte har planer ikväll och vill träffas? ..förmodligen inte men ni ska veta att om någon av er nån gång befinner sig i Stockholm så vill jag mer än gärna träffas. Ni kan alltid maila mig på: [email protected] (notera: hotmail.se, inte hotmail.com!)
Nu har jag varit duktig och krattat och förbrännt ungefär 300 kcal, mer eller mindre. Känner mig rätt så stolt och belönar mig med ett glas pepsi max. Det var jobbigt och tråkigt men allt som snurrade i mitt huvud var att jag förbränner kalorier och att jag därför inte har ett annat val än att fortsätta.
Jag ska fortsätta träna och bli smalare, hoppas på en lika fin mage som hon har. <3
Igår tänkte jag hetsäta mackor. Även fast jag inte var ensam i köket så tog jag fram bröd och skivade gurka och tomat. Första kommentaren; "Är du hungrig?": Jag blev irriterad, sårad. Andra kommentaren från nästa person;"Mackan ser god ut!" : Jag blänger surt och springer upp på mitt rum och gråter. Dom kommer aldrig förstå att minsta lilla kommentar låter så mycket hemskare i mitt huvud och att jag faktiskt kan läsa mellan raderna. Ja, jag är fet och ska äta!
Jag kunde ta på min feta mage, har jättemycket fett där bara för att jag låtit det bli så. Jag måste göra något åt detta, sluta vara lat. Mer motion, mindre/skippa mat(en), bli bättre på att komma med bortförklaringar för att slippa äta. Allt som krävs för att vara fin till sommaren.
Jag är så sjukt trött på människor. Vi människor kan bara inte låta bli att döma andra, menar såklart inte alla men ärligt talat, såna är vi. En kille i min klass dömer folk efter utseéndet hela tiden; "Hon är så jävla ful.", "Shit vad hon är fet." Jag förstår inte..
Ifall man är för fet, för smal, har utåtstickande öron eller ögon som sitter långt ifrån varandra m.m. så dömer folk den personen direkt.
Jag älskade att snacka skit om folk med vänner, det var typ det enda jag gjorde och jag är verkligen inte stolt över detta. Sen flyttade jag och slutade döma andra (snacka skit om andra menar jag.) eftersom jag inte kände nån och kunde därför inte döma nån, och nu förstår jag inte meningen med det. Det är väldigt elakt att skratta åt någon när personen vet att dom skrattar åt denne. Det är dumt att "krama" sin vän och odiskret viska något till vännen så att den som står brevid kan se (ni förstår vad jag menar?). Och det är rätt så meningslöst att sitta med sitt "gäng" och döma folk efter utseénde.
Alla har vi en insida också, det är den som räknas. Man kan inte rå för att man kanske stör sig på hur en person går eller nåt sånt men det betyder inte att man behöver säga det till alla.
Jag tar upp detta för att jag behövde skriva av mig, har inte slutat att tänka på det här ända sen vi såg på ett YT-klipp och mina "klasskamrater" dömer varenda människa.
Insåg precis att jag skrev att jag inte dömer folk men när det kommer till mig själv så är det exakt det jag gör. Jag dömer mig själv för i princip allt bra eller dåligt jag gör och då känns det ändå rätt att göra det eftersom det är sanningen. Hehe.
Tack Kim för ditt förslag. Boxning låter roligt men också lite läskigt. Jag blev lite intresserad av boxning och klickade in mig på olika hemsidor, en hemsida ledde till en annan osv och plötsligt kom jag in på en sida med dessa tips.
Jag måste sluta äta frukt. Jag äter frukt eftersom det känns som räddaren i nöden när jag verkligen är sugen på något som absolut inte är tillåtet men efter att ha läst det här så känns det exakt lika onyttigt så jag måste sluta.
"Fem frukter om dagen (som många äter) ger lika mycket socker som en halv liter läsk."
"Bäst resultat får du helt utan frukt."
"Sockret i frukten höjer ditt blodinsulin vilket effektivt stänger av fettförbränningen. I värsta fall ger det till och med viktuppgång."
Jag skulle vilja gå på en yogalektion men jag är inte helt säker på till vilket syfte. Det är väl inte direkt någon träning. Dem tänker mer på andning och flexibilitet tror jag.
Det finns annat man kan prova på, t.ex. pilates, zumba, spinning m.m. Mamma har även pratat om gruppgymnastik vilket jag tycker låter roligt men jag vill veta vad det finns för träningspass förutom ovanstående, vilka träningsformer känner ni till? Någon som gått på yoga och kanske kan berätta lite om det?
Till anonym: Men nej, tråkigt ju. Fast det kunde man nästan ana att det skulle hända. Jag tror ingen direkt hade förväntat sig att hon skulle leva upp till 70 år. Angående den andra bilden så är jag sjukt besviken nu, jag som trodde att det var så hon såg ut men icke sa nicke (eller det gjorde faktiskt du..) Lycka till med ditt mål, du klarar det!
Mamma köpte cola zero till mig utan att jag ens bad henne göra det, snällt av henne. Jag undrar dock när det var hon insåg att jag dricker cola zero och inte sockrig röd cola, jag har aldrig sagt att jag inte dricker vanlig cola men hon har börjat köpa lightvarianten av allt utan att jag sagt att hon ska göra det.
Har kanske inte sagt till er att jag började dricka lightläsk för länge sen men var tvungen att gömma och inte visa för annars skulle det vara för uppenbart då jag drack sockrig cola varje dag förut.
Det värsta som kan hända. Jag förstår inte varför men jag åt annat än 100% vegetabiliskt, vanlig mjölk och mat med spår av ägg. Hur fan hände det? Jag äter inte sånt, usch. Jag tror att jag blev alldeles för lat för att ljuga och gömma mat och bestämnde mig för att äta "lite" istället. Men hur kunde jag tillåta mig äta nåt så äckligt som mat som inte är vegansk?!
Imorn har jag en rätt så kort dag så jag ska inte proppa i mig en massa onödiga kalorier bara för att jag är hemma och kanske t.o.m. ensam hemma.. Jag ska ha kontroll över mig själv!
Jag har inget liv. Jag går i skolan, jag åker hem och ser på tv eller pluggar resten av dagen. Jag är ute och promenerar, ser på tv och sitter framför datorn på helgerna och jag gör ingenting på loven. Jag har inte många vänner och det är mitt eget fel. Jag vet att jag borde träffa mer människor och jag skulle kanske bli van vid att umgås med vänner/människor om jag försökte i allafall.
Igår var jag på ett bröllop och jag fick frågan. "Vad gör du på fritiden" - plötsligt blänger alla på mig och väntar ivrigt på svar. Mitt svar - "Jag promenerar mycket"
Det är mitt "intresse" och jag vette fan om det är MITT intresse eller är det bara jag som inbillar mig att jag gillar promenader för att jag måste röra på mig om jag ska bli smal. -
Jag undrar lite...
1. Vad har ni för fritidsintressen? Jag menar intressen som inte har med mat, vikt mm att göra. Ridning, simning, cosplay, festa, teater, yoga..anything!?
2. Har ni tips på vad jag skulle kunna ha som hobby? Jag vill börja på nånting, nånting där man träffar människor. Jag vill göra nåt kul på fritiden och kanske få vänner med samma intressen.
Det kanske är svårt för er att hjälpa mig med då ni inte vet vad jag gillar. Hm..jag gillar...ingenting?!?! Eh..Musik kanske, typ som rock, growl, metalcore.. Jag gillar hålla på med kläder och hår. Jag avskyr gruppsporter och är usel på att skämta, leka, spela, teater och sånt är inte min grej. HJÄLP MIG NU FÖRFAEN!
Jag ville inte ha quorn, vilket ledde till ett samtal om näringsbrist. Nu säger mamma att hon vill att vi går på en hälsoundersökning nån gång. Tror ändå inte att det blir av men ändå.
Vad gör man på en sådan? Man tar blodprover och sånt eller vadå? Hur får man diagnos på ätstörning? Detta kommer inte avslöja mig hoppas jag..? Har inte koll på sånt så jag vet knappt vad det är!
Nu när jag ändå håller på.. Det står två fördelar mot rökning, resten är varför man ska sluta. Ifall man slutar så är man så mycket friskare/hälsosammare så att man på egen hand kan förbränna dessa extra 200 kalorierna. Just saying. Har tyvärr inga planer på att sluta.
- Rökare förbränner ca 200 mer kalorier per dygn.
- Viktökningen som sker när man slutar röka är vätska som samlas i kroppen - inte fett!
- Nikotin höjer blodsockernivån och när man röker strömmar socker ut i blodet och hungern minskar.
Tid sedan rökstoppet
Positiva hälsoeffekter
20 minuter
Blodtryck och puls går ner till en normal nivå.
8 timmar
Nikotin- och kolmonoxidhalten i blodet minskar med hälften. Syrehalten i blodet blir normal.
24 timmar
All kolmonoxid har försvunnit ur kroppen. Lungorna börjar rensa bort slaggprodukter.
48 timmar
Inget nikotin finns kvar i kroppen. Förmågan att känna lukt och smak har förbättrats rejält.
72 timmar
Det blir lättare att andas, bronkerna börjar slappna av/vidgas och den allmänna energinivån ökar.
2 till 12 veckor
Blodcirkulationen och lungkapaciteten förbättras – det känns till exempel lättare att promenera.
3 till 9 månader
Lungkapaciteten har förbättrats med upp till 10 procent vilket innebär förbättrad andning. Tidigare ”rökhosta” avtar.
5 år
Risken för hjärtinfarkt har sjunkit till omkring hälften jämfört med en rökare. Risken för hjärnblödning är lika liten som för en icke-rökare.
10 år
Risken för lungcancer har minskat till omkring hälften jämfört med en rökare. Risken för hjärtattack har minskat till densamma som för en icke-rökare.
Imorse när jag rökte utanför skolan så såg min mentor mig och sa att jag måste sluta röka, sen gick hon in. Sen kom hon ut igen och typ läxade upp mig om rökning. Lärare på gymnasiet ska väl förfan inte bry sig om eleverna röker eller inte. Det får man välja själv!
Min mentor är jävligt läskig ska ni veta. En gammal kärring som iakttar mig. Inte nog med att hon försökte säga till mig att inte röka. Hon har även tagit upp ämnet mat på utveckligssamtalet.
"Minns du idrottsdagen vi hade för två månader sen, har inte kunnat sluta tänka på det. Du åt en grönsallad..."
Vafan är det hon inte kunnat sluta tänka på? Varför kommer hon ihåg det? Åh.. kvinnan skrämmer mig!
Tänk er den paniken.. Sitta på utveckligssamtalet med sin mamma och hon tar upp just det. Aja, mamma trodde det handlade om nåt annat men jag var bättre på att läsa mellan raderna.
Jag tänkte på en sak idag. När någon frågar mig hur jag mår så svarar jag självklart jag mår bra - det är trots allt en artighetsfråga! Men den senaste tiden har jag ofta fått följdfrågan - Om det är något så säger du till va? Är det verkligen så uppenbart? Varför kan man se på ögon och "förstå" hur folk mår, egentligen.
Mitt svar: Jag mår bra, allt är finfint! Hur jag mår(?!): Ifall att må bra innebär att gråta sig till sömns p.g.a. skuldkänslor (över väldigt mycket..). Att vara svimfärdig i väntan på bussen. Att vara så "off" att man inte hinner reagera på något, inte orkar visa nånting (glädje? empati?). Om allt det där innebär att må bra, då mår jag bra..Om inte..då kommer jag aldrig våga säga hur jag mår!
Har fått för mig att jag inte vill blogga mer (därav dålig uppdatering.) eftersom jag inte direkt kommer med något vettigt, jag bara skriver kassa inlägg om onödiga saker. Heheh, ska tänka lite mer på det!
Skolan börjar imorn och jag har värsta klumpen i magen. Jag vill inte till skolan, jag vill inte träffa någon, jag vill inte prata med någon och jag vill verkligen inte gå runt med ett fejkat leende på läpparna.
Det hände en lite udda sak under natten, jag vaknade vid 2-3 och fick för mig att börja på ABC dieten. Bara sådär. Jag kände att jag behöver göra detta för att:
1. Jag tänker bli smal.
2. Jag vill börja om. Jag vill inte vara beroende av mat och vill inte känna hunger bara för att jag är van att äta som en häst.
3. Jag känner mig misslyckad och vill ge mig själv en chans att fixa det. Jag kan ta chansen eller sumpa det. Jag skulle inte känna mig misslyckad om jag var fin, smal och hade en vana att inte äta. Då är man dessutom inte ens hungrig efter ett tag.
Det börjar på måndag men jag kör på 500 kcal idag och börjar imorn enligt planering.
Förstår ni hur dumt det här är. Jag går i skolan, har ganska långa dagar, nationella proven börjar och min mamma börjar bli misstänksam (det vore lägligt att börja äta mer istället så hon släpper det hela. Men jag vill det här, jag vaknade mitt i natten och började planera.
Jag behöver hjälp! I skolan har jag en vän som jag alltid umgås med och eftersom vi alltid umgås med varandra så vill hon äta lunch med mig (vi har matkort, inte matsal) och om jag inte gör det så lämnar jag henne ensam vilket inte känns rätt, men följer jag med och äter så känns det heller inte rätt för att jag inte vill äta lunch. Hittills har jag kommit med bortförklaringar som: Jag är inte hungrig, jag har precis ätit, jag är inte sugen på mat, har ont i magen osv.. Det kommer inte fungera i längden, även om hon inte misstänker något så måste jag göra något åt detta..
För att förtydliga det hela - Jag vill inte äta lunch och jag vill inte lämna min kompis ensam. Jag undrar om ni har förslag på vad jag kan säga så att jag slipper äta. Hon vet ingenting om min situation och misstänker inget.
Vad ska jag göra???Ibland säger jag att jag bara vill ha ett äpple och hon ifrågasätter inte det men jag kan inte säga så varje dag i tre år.Dessutom så säger hon till våra klasskamrater som ibland undrar vart vi åt, att jag inte åt, hon är van men pga det så vet några stycken för mycket och ord sprider sig snabbt ska ni veta!Jag vill bara vara ute och promenera vid lunchtid och komma tillbaka till skolan utan att någon frågar och utan att få dåligt samvete över att jag lämnade min vän ensam.
Jag vet inte om man kan kalla det viktminskning, har inte gått ner i vikt. Men jag ska inte vara dryg, ska svara på frågan heheh..
Det måste väl vara maten antar jag. Inget särskilt men att inte kunna äta när som helst, vad som helst måste nog vara det svåraste.
Det är även lite tråkigt när man måste undvika sociala tillställningar där mat serveras, eller man måste inte skippa det men jag undviker det för att slippa äta.
Jag hade planerat in min dag i punkt och pricka men glömde bort en liten detalj, jag bor inte ensam.
Jag vet när jag ska äta och vad jag ska äta och förhoppningsvis klarar jag av att äta men jag kan inte följa min planering om någon är i köket för då skäms jag över att göra mat (havregrynsgröt). Jag kan heller inte följa planeringen om jag inte hittar min tesked. Jag hatar när min skål, sked eller kopp är borta, mest sur blir jag när någon använt min kopp. Dessa "småproblem" är stora problem för mig och förstör hela min dag!
Nu ska jag ut med hunden och tänka om lite, hitta på vad jag ska säga för att mamma ska tillåta mig äta gröt till middag.
Jag är inte alls säker på vad som menas med "kommenterat vikten negativt".
Mina vänner har aldrig riktigt kommenterat min vikt, men jag har ändå fått klart för mig att i en "normal" människas perspektiv så är jag inte tjock, tyvärr stämmer det inte i mina ögon.
Jag har blivit kallad fet men det ska tydligen ha varit sarkastiskt men jag är tveksam..
Jag har fått kommentarer av vissa som säger att jag måste upp i vikt, att jag är för smal men ännu en gång, i mina ögon är jag inte smal och jag bryr mig inte om vad deras ögon ser, bara jag själv är nöjd.
Det är faktiskt inte såhär jag ser mig själv. Jag vet egentligen att jag inte är tjock men jag har en drömvikt som är mycket under 40 kg och i jämförelse så blir jag rätt så fet och stor. Allt beror på hur man ser på saker och ting..
Jag är en person som inte gillar att umgås med andra människor, jag är lite rädd för människor särskilt blir jag lite rädd för människor jag kände förut, fd vänner. När jag ser någon jag känner/kände vid t.ex. busshållplatsen vill jag inte prata med dom, vill inte kolla på dom, vill inte gå fram och hälsa.
I väntan på bussen efter träningen såg jag ut som ett jävla missfoster, osminkad, finnig hud, blodiga läppar, påsar under ögonen..you name it! Jag hade inte ens hunnit duscha så jag stank svett och hade smutsigt hår. Med min vanliga tur så ser jag självklart en fd kompis som tyvärr är en av dom mest dömande människor jag känner till. Innan jag hunnit reagera så går jag fram till henne (man blir tvungen att göra det när man kollar på varandra men vänder blicken direkt när den andra kollar tillbaks.) Vi satt där, snackade om skolan i brist på ett bättre samtalsämne och det enda jag tänkte på var hur mycket skit hon kommer snacka om mig, mitt utseénde osv.
Jag kände mig så jävla obekväm i situationen så att jag inte ens kunde röka, fick inte till ett enda bloss, bara stod där och skakade, för så gör jag när jag måste prata med någon. Som tur var kom bussen och eftersom vi egentligen inte ens gillar varandra så var det självklart att jag skulle ta en egen plats på bussen. Hon flyttade inte ens på sin väska utan placerade den på sätet brevid så att jag inte skulle sitta där. Vem gör inte det?
Det jag vill säga är att jag inte mår så jäkla bra som jag gjorde precis efter träningen, min självkänsla är botten som vanligt. Men att vara ful och äcklig, och sitta och prata med en som man vet kommer snacka skit om en till fd gemensamma vänner är ingen bra kombination. Det är inte kul!
Anledningen att jag hela tiden skriver fd vänner är då jag är dålig, direkt när skolan är över/ efter skoltid/ på fritiden så ignorerar jag alla (inte med flit.), jag kan inte behålla kontakten med någon och en situation som detta gör mig bara rädd.
Snart ska jag åka iväg och träna. Jag ska träna själv idag och med mamma imorn, hoppas även jag ska till gymmet på Lördag eller Söndag.
Att träna styrketräning och att jogga är verkligen nödvändigt och jag måste börja träna igen, tränar för att må bra, känna mig bra och för att få en vältränad/smal kropp. Det räcker inte med promenader utan för att se skillnad måste man dra till gymmet även fast det blir krångligt med resvägar och skolan osv..
Jag har ofta bortförklaringar till att slippa träna (som jag intalar mig själv!) t.ex., orkar inte åka 1 timme för att träna, är svag då jag inte har ätit (tänker så för mig själv!)..nu är det dags att hitta på en massa bortförklaringar bara för att kunna träna!
Det blev inget inlägg igår då jag var i Kista med familjen. Jag tyckte det var både roligt och.. inte tråkigt men dåligt kanske.
Det roliga:
- Jag fick klippa håret och blev nöjd för typ första gången i mitt liv. - Jag fick två par klackskor. - Såg Hunger Games på bio. - Köpte rött armband. Den använder jag för att komma ihåg vad jag vill och den enligt mig för positiva tankar som att, jag vet att jag kan. Den är självklart till för att andra ska kunna se att jag är ED Friendly, som det så fint kallas!
Dåligt?
- Jag åt nästan 1/2 portion mat. Tofu med wokade grönsaker och ris. Har ingen aning om kaloriinnehållet (Någon som kan uppskatta antalet kalorier i tofu med ris och wokade grönsaker?)
- Jag känner mig så jävla bortskämd. Det var mamma som betalade för allting och jag förtjänade inget utav det!
Jag har skaffat ett konto på bloglovin och följer över 50 bloggar, helt sjukt att jag faktiskt går in på över 50 ana bloggar flera gånger om dan. Hädanefter missar jag i allafall inga inlägg.
Jag blir ledsen av att läsa om att så många blivit avslöjade på sin blogg, hur många idioter det finns som skvallrar till syskon, föräldrar osv. Man ska själv få bestämma hur man vill leva sitt liv och vill man blogga om det så ska man få göra det utan att vara rädd för att bli avslöjad. Har själv drygt 10 läsare per dag så detta är inget jag oroar mig för än men det är synd att människor är såna idioter ibland!
Till sommaren ska jag ha smala ben så att jag kan gå runt i söta långstrumpor och fina klänningar.
Jag är lite rädd och förvirrad. Jag har ingen som helst planering inför dagen och vet inte vad jag ska äta, när jag ska äta och vad jag ska sysselsätta mig med därimellan.
Det enda jag vet är att kaffet jag drack imorse innehöll fett! Eller rättare sagt koppen var diskad men ändå fettig (?) och när jag hällde i kaffe så såg jag hur det badade fett där. Inte meningen att skriva inlägg om mitt morgonkaffe men jag undrar lite när det blev så illa att jag oroar mig för sånt..
Jag är inte så mycket för att träna, smusslar hellre med maten.
Jag älskar att promenera och den enda träning jag får är genom promenader. Jag kanske först går en lite längre promenad, sen går jag ofta till affären (bara för att köpa cola zero <3 ), sen går jag ibland lite senare ut med hunden och på kvällen en lite längre promenad (kan bli en till promenad därimellan). Det är det enda jag gör om dagarna.
Jag kan faktiskt gå till gymmet ibland också. Jag gick dit mer än 3 ggr per vecka förut, jag måste verkligen ta tag i det och bli besatt av styrketräning som jag brukade vara.
Jag har nog aldrig fått såhär mycket ångest som jag har just nu. Det här är inte bra. Åt stekt spaghetti med brunsås. Brunsåsen innehöll margarin, vetemjöl, vatten samt annat äckligt, det hade räckt med bara vattnet för min del. Därefter sprang jag till toaletten, stoppade fingrarna i halsen... vidrigt, jag vet! Vill bara gråta men det kommer inga tårar.
Jag har ångest på hög nivå just nu och jag känner hur fettet lägger sig över hela min kropp. Det här måste vara det värsta jag gjort i hela mitt liv kan jag lova er. Försökte lindra min ångest genom att gå en promenad, röka och när jag kom hem började jag städa, diska och drack en kopp kaffe. Konstigt nog var det kaffet som hade bäst effekt..?!
-
Det känns som att jag verkligen blir behandlad som ätstörd. Det har inte hänt tidigare men någonstans sen förra veckan har jag failat (Jag var inte tillräckligt diskret med mitt störda beteende antar jag.) och sen dess har jag blivit behandlad som om det vore uppenbart att jag har en ätstörning. Mamma sa igår att hon vill att jag börjar väga mig regelundet så att jag inte går ner mer i vikt. Jag sa att jag inte tänker göra det, blev arg och gick därifrån. Jag borde inte ha reagerat som jag gjorde, eller hur? ..kunde ha reagerat på ett bättre sätt än att bli uppkäftig, dryg, arg och nervös...
Jag bor med mamma. Hon vet inte att jag försöker gå ner i vikt, men hon säger att jag har gått ner i vikt och att jag börjar bli mager men jag tror inte att hon vet om att det är meningen.
Det beror på. Hetsäta för mig kan betyda nåt helt annat än vad det gör för någon annan. När jag överäter, äter nåt som egentligen är onödigt, då kan jag säga att jag hetsäter. Så ja, jag hetsäter.
För vissa betyder hetsäta att äta ett helt glasspaket, en påse chips, 5 mackor, kakor osv under kort tid. Det brukar jag inte göra.
Jag gör det för att jag har tråkigt och inte har någon självdisciplin. Men det måste också bero på att det blivit en vana som är svår att bryta.
Jag har en känsla av att "bloggvärlden" kommer vara rätt så tom och tråkig idag och under hela helgen. Dom flesta ska väl träffa och umgås med släkten antar jag. Själv har man inga såna planer (vad jag vet om?). Ska ha en dag som alla andra dagar.
Jag ska gå ut på promenad, gå bort till affären (som säkert inte ens är öppen idag, det gör inget, en promenad är alltid bra!), kolla på Supersize VS Superskinny och vara lite latare idag än vanligt. Jag tillåter det.
Har hittills ätit ett äpple..vågar inte röra mig för då kanske man råkar gå in i köket och går jag in i köket...inget lyckligt slut...fanjävlafuckighelvete!
Tack för förslagen till hur man bryter en vana, bra tips! Jag ska bestämma mig för att sluta äta bröd en gång för alla. Jag ska leta fram lätta recept och förslag på annat man kan äta. När jag ska äta tänker jag bröd, frukt, gröt eller grönsaker. Jag känner inte till något utöver det. Inga goda, lätta, kalorisnåla mellanmål. -
Jag insåg precis att hela min familj vet vad jag håller på med.
Min mamma tjatar om att jag inte äter och frågar alltid varför jag går upp på mitt rum och äter vid middagsdags. Hon säger att jag äter nyttigt, för lite och väldigt enformigt.
Av min lillasyster får jag ofta höra att jag aldrig äter godis, chips eller nåt onyttigt överhuvudtaget och hon har sagt saker som att jag t.ex. bara äter broccoli, havregrynsgröt osv..
Min storasyster frågar alltid om jag ska äta och vad jag ska äta. Hon brukar också säga att det inte är tillräckligt med näring i det jag äter, enformigt.
Sen så finns det "han" som säger att jag äter lite fett, nästan ingen fett.
Jisses, tänk om dom faktiskt sa till varandra vad dom tycker. Dom skulle slå ihop 1 med 1 direkt och inse det dom redan vet.
Jag gör det för min egen skull men även för alla andra.
När jag inte brydde mig om någon och när ingen annan riktigt egentligen brydde sig om mig så tänkte jag att jag kan ägna tid åt att "ta hand om" mig själv, d.v.s, jag ville minska i vikt då jag var/är fortfarande fet. Jag försöker låta mig vara nöjd över mig själv och även fast ingen bryr sig om mig så kan jag i allafall få vara smal och fin. Kanske kan man t.o.m få nån som bryr sig om en på köpet hehe.
Lite kort sammanfattat: Jag är fet och vill bli smal och fin för min egen skull. Jag gör det för andras skull också, så dom inte behöver lida av min fethet.
Hur fan bryter man en vana? Jag har en vana att alltid gå in till affären varje dag när jag väntar på bussen, jag har en vana att alltid äta mellanmål. Och vet ni vad? Det är alltid bröd, jag hetsäter bröd/mackor. Jag vill självklart inte göra det men det är en vana precis som t.ex. rökning, dricka kaffe eller att spy upp mat. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra..
Har ni några knep, säg inte att jag ska äta små kalorisnåla måltider med jämna mellanrum, det fungerar inte. Jag menar typ piller. Nej men ärligt, vad som helst. Jag behöver bra tips som fungerar!
Allting står rätt till när man har en vana att inte äta alls, inte när man försöker att inte äta men misslyckas!
Ksenia Bubenko är så smal och fin. Hon ser så glad ut på bilderna. Hon blev smal och lycklig helt enkelt. Nu vet jag inte hur hon mår på riktigt men på bilden ser hon glad ut..och smal!
Det här var den första bilden som jag verkligen blev förälskad i. Så fin, så smal. Hennes revben <333 Fast hon är död! :(
Tidigare idag kommenterade mamma om min vikt "Ät ordentligt, du tynar bort!", jag tyckte självklart att det lät positivt, då detta är planen. Men nyss hade jag ett jobbigt samtal med mamma, den höll på rätt så länge. Äter du ordentligt, du äter så lite, du äter nyttigt men... ja ni fattar. Hon tog även upp sjukdomar. En trevlig konversation vi hade, jag och mamma.
Jag har skrivit för mycket om mitt usla mående idag, men jag lovar att jag i nästa inlägg inte ska göra det.
Jag mår ingen bra idag, hela kroppen skakade när jag var på väg hem från skolan, det var kallt och jag var yr, jag har inte direkt snabba reflexer heller och såg inte att det körde en bil i full fart. Jag lever tyvärr fortfarande och eftersom jag var så skärrad så gick jag bakom en kvinna för det kändes säkrare så av nån konstig anledning.
Just nu är jag bara trött men det ska fan inte hindra mig från att gå på en promenad och sen gå till affären.
- Dricka mycket vatten. - Inte äta vanliga måltider. (alltså inget man själv lagar, mer frukt, yoghurt, grönsaker osv istället..) - Inte äta efter 20:00 - Inte äta vitt bröd.
Eftersom att jag är hemligt vegan så finns det ingen risk till att jag skulle äta ost, smör, kött, godis och sånt skit. Jag äter enformigt, äter som sagt inte onyttigheter då det mesta innehåller något animaliskt.
På grund av att jag inte äter glass, chips och sånt så äter jag mycket vitt bröd. Ifall jag hetsäter så gör jag det med bröd. Därför måste jag sluta äta bröd....åh, måste måste måste!!!!
-
Tur som jag har så har jag en coca cola vanilla zero i kylen samt ett oöppnat ciggpaket, jag har även en kort dag imorn. Så imorn lever jag på cigg, energidryck, cola zero, mandarin, äpple och banan!
Den senaste tiden har jag fått många kommentarer angående mat, har även fått en massa kommentarer om hur jag äter och folk verkar gilla imitera mig.
En gång tog min kompis en bild på min sallad, och utan tillåtelse la hon upp den på facebook med bildtexten "bara sallad!!! :O". Varför hon gjorde så har jag ingen aning om..
Min syster säger att jag äter långsamt och en av mina vänner ville till och med imitera hur jag äter. "Eh..såhär äter du! kolla!" *visar hur jag äter* ..vafan, kan dom inte bara låta mig vara?!
Jag blir dock motiverad av såna här kommentarer:
"Du kan inte leva på kaffe resten av livet." - dryg klasskamrat
"Äter du ordentligt, frukost, lunch, middag..?" - skolsyster
"Du ska inte vara rädd för att äta fett." - skolsyster
"Ska du inte äta?" - vänner, syskon, mamma osv..
"Är du redan mätt?" - vänner
"Äter du inte pasta?" - min kompis
"Har du ätit?", "Var åt du?", "Vad åt du?", "Var det gott?" - dryg klasskamrat
"Alltså, varför åt du ingen lunch idag? Vi tänkte...du åt inte...asså du kan berätta för oss..." - misstänksamma klasskamrater
"Vill du ha sojakorv? men juste, det äter du inte längre." - mamma
"Nån gång ska jag se dig äta upp all mat!" - en kompis
"Du måste äta!" - flera personer har sagt det men just nu tänker jag på en..hm, speciell..
Har ni också fått liknande kommentarer? Man glömmer fan aldrig bort dom.
Har sett den här listan i många bloggar och blev sugen på att testa.
Dag 1. Vad du väger nu och vad din drömvikt är. Dag 2. Hur lång är du? Tycker du om din längd? Dag 3. Din favorit thin-inspration bild, samt VAD det är som gör henne på bilden som din förebild. Dag 4. Din största rädsla för att gå upp i vikt är.. Dag 5. Varför vill du verkligen gå ner i vikt? Gör du det för din egen skull? Dag 6. Hets äter du? Om ja, varför tror du att du gör det? Dag 7. Vet dina föräldrar att du försöker gå ner i vikt? Bryr de sig? Dag 8. Din/Dina träningsrutiner. Dag 9. Har någon kommenterat din vikt negativt? Dag 10. Vad är det svåraste som du har fått ge upp under din viktminskning? Dag 11. Din favorit-thinspo blogg? Varför just den? Dag 12. Vad äter du vanligtvis under en dag? Dag 13. Förlorar du vikt hälsosamt eller icke-hälsosamt? Dag 14. Vad är ditt ultimata målvikt? När tror du att du kommer nå den? Dag 15. Är du vegetarian eller vegan? Om du är det, har det hjälpt dig att gå ner i vikt? Om du inte är det, har du någonsin funderat på att bli det? Dag 16. När bestämde du dig för att gå ner i vikt? Dag 17. Har du en ätstörning? Dag 18. Vilken mat är din svaghet? Dag 19. När är den senaste gången du åt snabbmat? Dag 20. Favorit diet? Dag 21. Vilken är din klädstorlek? Dag 22. Vilken är din lägsta vikt? Hur och varför gick du upp i vikt? Dag 23. Spelade media in när du bestämde dig för att gå ner i vikt? Dag 24. Hur känner du inför begreppen pro-ana/mia? Dag 25. Har du någonsin spytt? Om du har det, beskriv din första erfarenhet? Dag 26. Vilken form av träning använder du dig mest av för att gå ner i vikt? Dag 27. Hur känner du för att vara i närheten av mat? Dag 28. Vill du ha mellanrum mellan benen? Varför? Dag 29. Din definition av vad som är vackert. Dag 30. 10 fakta om dig! Och vad väger du nu?
Dag 1. Vad du väger nu och vad din drömvikt är.
När jag vägde mig för några dagar sen så visade vågen 49,9 kg. Min drömvikt är under 40 kg, 38 kg närmare bestämt.
Jag ska vara duktig idag, idag och alla dagar som kommer efter denna dag.
Idag har jag hittills ätit en portion havregrynsgröt med en massa salt, druckit kaffe. Resten av dagen ska jag äta en till portion gröt, energidryck, 1 varma koppen samt droga kaffe. Det får räcka. Om min kompis inte hade lurat mig hade jag rökt några cigg idag också.
Just nu väntar en långpromenad med min nya kära stegräknare samt plugg.
